I onsdag var det dags för det tredje tillfället med kort-kurs i medeltida tekniker.
Upplägget var att man helt enkelt skulle få möjligheten att utforska nålbindning med det allra enklaste stygnet.
Titta så bra det blev på kort tid och vi var många deltagare.
Elin, som har bloggen
nål och tråd i full koncentration. Och det behövdes kan jag lova, för det var en hel del att tänka på för att få till stygnen.
I askarna ser ni gamla föremål från museets samlingar.
Här är ett urval av vad man historiskt har använt nålbindning till. Den blå kanten på den röda vanten var helt galet fin. Den var flätad på något vis och samtidigt fastsydd med nålbindningsstygn = överkurs skulle jag nog säga.
När jag kom hem så var jag alldeles full av iver att prova olika nålbindningstygn. Det finns hur många varianter som helst.
Den grå rundeln är sydd med ett stygn bakom tummen, Oslo-stygnet kallas det för. Den röda är sydd med två stygn bakom tummen och kallas för Mammo-stygnet efter ett gravfynd. Den vita är sydd med tre stygn bakom tummen och kallas för variant C i häftet som du ser på bilden. Det mörka provet längst upp är varianten som man syr i Dalby, Värmland, och som man sedan brodera färgstarka blommor på. Stygnet kallas för Dalby-stygnet i häftet.
Inte är de snygga precis men, men, träning ska väl ge färdighet hoppas jag.
De här timmarna på Historiska museet var himmelska. De som höll i kursen var verkligen bra, positiva och mycket duktiga på att få mig att förstå principen nålbindning. Vi fick oss också en historisk inblick om nålbindning samtidigt som de petade in bra materiallära, så där bara i farten och "busenkelt".
Lena
